carl och jag sa hejdå när han hade spelat matchen klart. han var jätte duktig, men det vet han att jag tycker! vi sa hejdå, då gick jag upp till mamma och carina och pratade mycket. carl visste inte att jag var kvar så han va sölig, annars hade han väl skyndat sig. men då ser han mig och blir jätte glad.
jag springer smått till honom och han skyndar sig också. han tar mig och lyfter upp mig, sedan snurrar han mig runt.
gud vad kär jag är.vet ni känslan av att man säger hejdå? man vet att man kommer se varanda snart igen. dagen efter eller någon dag senare. men så blir det som en överasking att man ses fast man inte vet!
jag älskar dig du är mer än allt. ♥