Something you don't remember
Snart är det en ny dag. Hoppas den blir bättre än denna, men samtidigt så vet jag att jag måste ta tag i allt imorgon, både positivt och negativt. Jag vill bara somna och sova jätte länge tills alla problem försvinner, tills tårarna inte längre faller, tills allting inte tynger ner och blir tusen gånger värre, tills allt är bra. Just nu känns det som om mina ögonlock väger ton, och gör ont, mycket ont. I'm falling to pieces. Nu ska jag stänga av min mobil och bara blunda och tänka om. Hur allt egentligen kunna vara nu. Om alla hade varit mogna och varit sig själva.
Det är komplicerat.
Det är komplicerat.
Kommentarer
Trackback
